Introduktion till förstämningssjukdomar


SPSN 10 Psykiatrisk omvårdnad I, psykiatriska sjukdomstillstånd, A, 15 hp våren 2015


Förstämningssjukdomar eller affektiva syndrom?
Känslor (emotioner) indelas i affekter, som är relativt kortvariga reaktioner på livshändelser, och grundstämning eller sinnesstämning, som är mer långvarig och som inte har något påtagligt samband med yttre faktorer. Affektiva syndrom är alltså en oegentlig beteckning, förstämningssyndrom är inte heller en lyckad beteckning eftersom termen i gängse språkbruk endast omfattar tillstånd med sänkt grundstämning. För enkelhetens skull kommer termen affektivt syndrom att användas.  Ändrad grundstämning kan uppträda sekundärt till schizofreni, demens, ångestsyndrom, alkoholism, personlighetsstörningar och flera andra psykiska störningar. I denna kurs skall vi koncentrerar oss på primära affektiva syndrom, dvs. syndrom som inte är föregångna av andra psykiska störningar och som domineras av ändrad grundstämning. 

Epidemiologi
Risken  (livstidsrisk) att en eller flera gånger i livet få ett affektivt syndrom är drygt 20% hos män och 40% hos kvinnor. Siffrorna är hämtade från Lundbyundersökningen som prospektivt har studerat den totala populationen i ett antal landsortsförsamlingar. I materialet har både svårare och lättare fall tagits med. Dock är normala sorgereaktioner och flyktigare grundstämningsförskjutningar som inte medfört arbetsoförmåga eller medicinsk behandling medtagna. Den högre risken för kvinnor förklaras av att de egentliga depressionerna med melankoliska drag är dubbelt så vanliga hos kvinnor än hos män. Risken att få ett affektivt syndrom av psykotisk valör är c:a 2% hos män och 5% hos kvinnor. Risken ökar med åldern, hos män debuterar 80-90% av störningarna efter 40 års ålder, hos kvinnor 60-70%.

Prevalens, d.v.s. hur många som vid en viss tidpunkt lider av ett affektivt syndrom är c:a 1% (0,7 för män, 1,2 för kvinnor). Den stora skillnaden mellan livstidsrisken och prevalensen (30-40 ggr högre) speglar den relativt kortvariga karaktären hos de enskilda sjukdomsepisoderna. Jämför till exempel med schizofreni där prevalensen bara är 2-5 ggr lägre än sjukdomsrisken.

Vårdstatistiken  visar samma förhållande, antalet intagningar är för affektiva syndrom (endast psykotiska) och schizofreni ungefär desamma (9 respektive 8%). Mäter man däremot i antalet personer inlagda vid en viss tidpunkt utgör personer med schizofreni 36% och  personer med affektiva tillstånd endast 7%.

Indelning
I klassifikationen av affektiva syndrom skiljer man på upprymdhet (mani, hypomani) och nedstämdhet (depression). Båda dessa grundstämningsförskjutningar kan också skilja sig i tid; avgränsade stämningsförskjutningar (Affektiva episoder) och periodiskt återkommande (Periodiska affektiva syndrom). Förloppet kan vara unipolärt (hela tiden svänga upp eller ner) eller bipolärt (svänger ibland upp och ibland ner). I Sverige är cykloida syndrom (i motsats till internationell klassificering) en vedertagen diagnos och klassificeras som ett bipolärt affektivt syndrom.

Avgränsningen av affektiva syndrom sker alltså utifrån symtom och förlopp, däremot inte orsaker. Detta är viktigt att ta fasta på. En del depressiva symtom kan förstås och förklaras av yttre händelser – andra kan vara svårare att förstå. Därför är det viktigt att försöka reda ut vad som är förståeligt och inte. Rent allmänt finns fyra möjligheter när man talar om livshändelser och samband med psykiska symtom.

Kausalitet: Yttre händelsen både nödvändig och tillräcklig för uppkomsten av störningen, t.ex. sorgereaktion vid dödsfall. Reaktionen tids- och innehållsmässigt relaterad till den yttre händelsen.                   

Utlösning: Yttre händelsen nödvändig men inte tillräcklig; t.ex. efter en kanariefågels död utvecklas en djup depression med självanklagelser för handlingar i ungdomen. Reaktionen är tidsmässigt men inte innehållsmässigt relaterad.

Koincidens: De flesta motgångar är inte så dramatiska och genomgripande däremot har de flesta människor alltid något problem såsom arbetsplatsbekymmer äktenskapskonflikter, generationsmotsättningar, o.s.v. Sådana problem och psykiska störningar är vanliga. Tillfälliga sammanträffanden måste därför ske.

Konsekvens: De psykiska problemen är orsaken till de yttre problemen och inte tvärtom. Till exempel, p.g.a. depression presterar man sämre på jobbet och kommer i konflikt med arbetskamrater, alternativt tycker man att små problem känns olösliga och som oöverstigliga hinder pga. depressionen.

Det är viktigt att försöka göra en så korrekt sambandsanalys som möjligt då detta styr valet av behandling. Till vår hjälp har vi det som patienten berättar för oss, vad anhöriga kan berätta men även resultat från psykiatrisk forskning som bygger på analyser av stora patientmaterial. Utifrån dessa vet vi att ungefär 2/3 delar av fallen av egentlig depression med drag av melankoliskt sydrom, den djupaste formen av depression, kan inordnas under alternativ 1 och 2  medan en tredjedel har ett samband med koincidens eller konsekvens.

Annan kunskap kan handla om yttre faktorer som anses öka sårbarheten. I detta sammanhang pratar man om utlösande faktorer och sårbarhetsfaktorer, baserade på empiriska undersökningar av deprimerade kvinnor. Utlösande faktorer fann man vara livshändelser i form av att få eller förlora en partner, hälsoproblem, flyttning, bevittna en svår olycka, svårigheter att realisera planer. Sårbarhetsfaktorer var brist på ett nära och förtroligt förhållande till make eller vän. Förlust av moder före 11 års ålder, tre eller flera hemmavarande barn under 14 års ålder samt arbetslöshet. Om samtliga dessa faktorer var närvarande var sannolikheten för depression 75%.

Ytterligare kunskap kan vara vilka personlighetstyper som löper risk för att utveckla depressiva sjukdomar. Här har man funnit att personlighetstyper med hypertyma och cyklotyma drag är överrepresenterade bland släktingar till patienter med manodepressiv sjukdom medan personlighetstyper med dystyma drag förekommer i familjer med periodisk deprimerade. Ett antal personlighetssyndrom kan i sin förlängning öka risken för depressioner. Till exempel kan personer med narcissistiska personligheter, som när de åldras tappar vitalitet och skönhet, drabbas av djupa depressioner.

STUDIEANVISNINGAR:, var god se "Forum för inlämning av studieuppgift 2"

Sidan senast modifierad: fredag, 13 januari 2017, 13:26